Porodin – mammas barndomsby

Byn Porodin ligger 13 km från Bitola. Hit flyttade mammas familj när de flydde efter Andra världskriget. Mamma föddes i Popadija på andra sidan gränsen i dagens Grekland. En dag fick byborna ett ultimatum, antingen lämna byn eller bli ihjälskjutna. Området var nu enligt pennstrecket grekiskt och alla makedonier skulle bort. Mormor flydde med barnen till andra sidan gränsen och morfar blev sänd till lägret i Mauthausen. Morfar var en av de få fångarna som överlevde.

På väg till Porodin passerar vi byarna Bukovo, Krstoar, Bistrica, Oleveni, Bareshani och Kanino.

Jag minns Porodin från min tidiga barndom när vi besökte mormor och morfar. Det luktade alltid sött av kamomill och mullbär. Utanför huset rann en liten bäck. Morfar hade kaniner som min syster och jag fick leka med.

Jag ber chauffören stanna strax innan så att jag kan promenera längst med allén in till byn. Det doftar lika sött som förr. Jag plockar en smörblomma och fäster i håret. Porodin är en modern by med de första radhusen i landet. Mormor och morfar bodde i ett av dem. När de flyttade till Skopje år 1975 gav de bort huset till mormors nevö Dame Lazarevski som bor kvar i byn. Tant Olga, en äldre bybo, ledsagar mig till Dame.


Dame Lazarevski

Han tittar nyfiket på mig och jag ber honom gissa vem jag är. Han funderar en stund och säger: du måste vara Vasilkas dotter. Dame är född 1952 i byn Germijan. Hans mamma hette Fora. Hans mormor Djurdja var mormors syster.


Vid pumpen i nya huset i Porodin

Jag går in i huset men inget känns bekant. Det är först när jag går ut på bakgården som jag känner igen vattenpumpen. Här brukade mormor skölja grönsaker till salladen.

Efter en stund säger tant Olga att detta inte är mina morföräldrars första hus. De bodde tidigare intill skolan: mormor, morfar, mamma, mostrarna Stojanka och Vangelica och min kusin Risto, morbror Todors son. Mormor tog hand om min kusin då hans far blev kvar i Grekland och hans mor gick bort som ung. Mamma gick i skolan i Porodin till fjärde klass och därefter i läste hon i Velushina och i Bitola. Som 19-åring flyttade hon till Skopje där hon bodde med sin syster under ett par år innan hon träffade pappa.


Rester av väggen på det gamla huset i Porodin

I trädgården vid gamla huset i Porodin

Jag ber att få se det gamla huset och får veta att det bara finns några tegelstenar kvar. Framme vid huset får jag klättra genom snåren för att komma fram i trädgården. Jag försöker föreställa mig hur mamma bodde, var de åt och sov, var barnen lekte och var mormor bakade sitt berömda bröd.

Här lärde sig mamma att virka, sy och laga mat. Här läste hon läxorna innan hon gick till skolan intill. Här skrev hon dikter och drömde drömmar om livet. Föga anade hon att hon skulle bege sig till huvudstaden Skopje, gifta sig, få två döttrar och flytta till Sverige.


Moster Stojanka, Lazo och hans fru moster Vangelica, mormor Mitra, morfar Filip, kusin Vera, mamma och kusin Risto i Porodin

Mamma – tack för allt som du har givit mig och lärt mig i livet. Jag älskar dig och är stolt över att vara din dotter.