Bitola är Makedoniens näst största stad med ca 120.000 invånare. Ovanför staden reser sig berget Baba och dess topp Pelister på 2601 m. I närheten ligger antika staden Heraklea som grundades under 400-talet f.Kr. av Filip II av Makedonien utmed Via Ignatia
Då mamma har sina rötter i trakten beger jag mig dit för att forska vidare. Vaknar tidigt på fredagsmorgon för att ta bussen från Skopjes centralstation ca 20 mil söder ut till Bitola. Resan tar ca tre timmar och kostar 430 denarer enkel biljett (ca 80 kr). Min kunskap om Bitola är begränsad och med en blandning av nervositet och förväntan stiger jag på bussen. Solen skiner och naturens skönhet reflekteras i dess strålar. Vägen kantas av Makedoniens färger - röd vallmo och klargula blommor. Första stoppet efter ca en timme är Veles, en charmig liten stad uppkallad efter den slaviska kreatursguden. Genom Veles fortsätter floden Vardar sin färd mot Egeiska havet. Bussen åker vidare mot Prilep som är nästa stopp. Efter en kort paus åker vi vidare till Bitola – konsulernas stad.
Där besöker jag Vlatko och Aleksandra Gecovski som ska ledsaga mig. Vlatko är konstnär och målar bland annat ikoner, men också mosaiker och mycket annat. Han är elev till den kände konstnären Risto Dimovski. Aleksandra är lingvist och studerar gamla språk: slaviska, grekiska, romanska, etc. På dagarna undervisar hon i grundskolan.
Vlatko, Risto, Chico, Elica och Aleksandra
Risto Dimovskis verk
Efter en pratstund och god middag beger Aleksandra och jag oss på promenad i Bitola.
Vi går förbi det berömda 30 meter höga klocktornet från 1800-talet som bevittnat många historiska händelser som ägt rum i staden. Vi går vidare till Shirok sokak (breda gatan) och Bitolas berömda korzo (promenadstråk). Här träffas alla Bitola-bor och samtalar, skvallrar, fikar och flörtar. Inget passerar obemärkt.
Klocktornet i Bitola
Klocktornet i Bitola
Shirok sokak i Bitola
Förr i tiden rådde oskrivna regler på Bitolas korzo. Olika generationer och civilstånd hade inmutat sina områden längs med stråket: ungdomar, ogifta, gifta, skilda, änklingar, äldre, etc. Ett vant ögat kunde snabb avgöra vem man hade att göra med beroende på var på stråket man mötte dem. Mörkret sänker sig över staden när vi promenerar vidare mot stadsparken. Här bygger den oskrivna regeln på tid på dygnet: barnfamiljer på eftermiddagen, pensionärer under tidig kväll och förälskade när månen tänds på himlen.
På väg hemåt från promenaden passerar vi Bitolas museum, en vit imponerande byggnad. Utanför ser vi en folksamling och blir nyfikna. Vi ser kameror, mikrofoner och festklädda människor och bestämmer oss för att gå in. Vakten frågar om vi har inbjudan. Jag talar om att jag är i stan för att se vilken skönhet Bitola bjuder på. Han ler och går åt sidan för att släppa in oss. Museet är vackert men vi hinner inte titta på samlingen. Ikväll är det modevisning och vi sätter oss världsvant i de vita sidenbeklädda stolarna som kantar catwalken. Aleksandra berättar om vilka som är där: sångare, kreatörer, direktörer och övriga som utgör Bitolas crème de la crème.
Modevisning
Aleksandra och jag på modevisning
Jag förstår att Bitola är en stor liten stad där alla känner till alla. Lägger märke till nyfikna blickar som riktas åt mitt håll men det enda jag tänker på är om jag är släkt med någon av dem. Efter att alla mannekänger passerat revy i senaste kollektionen tackar vi för oss och beger oss hemåt. Vakten frågar vad jag tyckte om showen. Jag säger att Bitola lever upp till sitt rykte, här finns de vackraste människorna!
1 kommentar:
Bra skrivet Natasha! Jag hoppas du fortsätter din resa och skriver mer om Makedonien.
Skicka en kommentar