Negotino – i St Trufuns vingård

Tidig morgon i mitten på oktober beger jag mig tillsammans med en väninna till Negotino, vinets stad. Vi ska besöka Bovin, en av de största vinproducenterna i distriktet. Luften är krispig och det är kyligt. Fåglarna vaknar till liv och storkar flyger ovanför våra huvuden. På båda sidor av vägen ser vi vingårdar med gyllene klasar som väntar på att skördas.


Gyllene druvor från Tikves

Negotino ligger ca 100 km sydost om Skopje i det berömda Tikves-distriktet. Här har man odlat och förädlat druvor i århundraden. Den 14 februari, när övriga världen firar St Valentine, ordnar man i Negotino vinfestival i St Trifuns ära. St Trifun är vinodlingarnas skyddshelgon i den ortodoxa kyrkan.

Efter ca 1,5 timme är vi framme i Negotino. På stationen frågar vi efter Bovin. Det är bara att följa vägen upp för backen till vänster och ni är framme, säger chauffören glatt.

Bovin är ett familjeföretag som grundades 1998 av bröderna Kiro och Georgi Bogevski. När vi kommer fram möter oss Georgi tillsammans med Vanco Kamcev som säljer Bovin-viner i Sverige. Det luktar sött av druvor och vin när vi blir visade in till produktionsdelen och cisternerna.


Bovins vincisterner

På Bovin producerar man ca 1500 flaskor vin i timmen. Efter en rundtur går vi tillsammans upp till representationsdelen, där man har möten och anordnar vinprovningar. Rummet är hemtrevligt och på väggarna finns alla priser som Bovin vunnit under 10 år. Vi får träffa Georgi Trenev som är systerson till Georgi Bogevski. Han berättar om familjeföretaget och hur de alla tillsammans är involverade i hela processen. Inom familjen finns både eonologer, designers och marknadsförare. Bovin sysselsätter 250 personer från trakten, de flesta säsongsarbetare. Osökt kommer jag att tänka på Falcon Crest och familjen Channing.


Georgi Trenev och Vanco Kamcev

Georgi berättar stolt att de kommer att satsa mer på vinturism och vinprovningar. Redan till sommaren väntas de första gästerna till hotellet som de bygger intill produktionsdelen.

Vi talas vid en stund till och det börjar bli dags att ge sig av. Som hälsning får vi ett par flaskor av Bovins Cabernet Sauvignon och Vranec.

Framme vid busstationen bestämmer vi oss för att ta taxi hem till Skopje. Chauffören Zoran kommer och hämtar oss. Medans vi kryssar mellan vingårdarna berättar Zoran stolt om trakten och dess historia. Hans familj har en egen vingård där de odlar Cabernet Sauvignon och producerar sitt egna vin.

Vid ett ställe ställe lyser druvklasarna gyllengula.


St Trifuns vingård

Vi stannar vid vägkanten och går in i vingården. Jag känner doften av druvor och lyssnar till vinrankornas sus. Tiden står stilla när jag plockar en klase och smakar en druva från St Trifuns egna vingårdar.

Plostad Makedonija – idag bjuds gratis kramar

Om man är i Skopje och säger ”Ploshtad”, som betyder torg, vet alla vad man menar. Det är torget i stadens hjärta som förbinder öst och väst, orienten och moderna Skopje. Ena änden av torget leder till stenbron, Kamen most, över floden Vardar. Den andra änden leder mot ulica Makedonija med sina butiker och uteserveringar och leder mot den gamla centralstationen, numera Skopjes stadsmuseum. För att komma till Gradski Trgovski Centar (GTC), Skopjes svar på Femmanhuset och Gallerian, måste man promenera över Plostad, likaså om man ska till stadsparken och Debar maalo där jag bor.

Plostad Makedonija, Skopje, 1930-talet

När jag växte upp hette torget Plostad Marshal Tito men efter att Makedonien blev självständigt 1991 bytte man namnet till Plostad Makedonija. Under åren har torget utgjort ett centrum för tal, manifestationer, firanden, sorg, utställningar, konserter och mycket mer.

Nästan varje vecka händer något nytt.

I oktober förra året gjorde jag ett kortare besök i Makedonien. Nästan varje dag promenerade jag över Plostad. En dag hade jag kommit överens med vänner att träffas ’på stan’ för en fika och promenad. Det är varmt trots att det är höst och det är ett myller av människor. Gamla, unga, familjer, alla har gett sig ut för att umgås och njuta av solen.

När vi kommer till Plostad blir vi stoppade av ett gäng ungdomar från humanitära organisationen Free hugs. De delar ut gratis kramar och vill gärna dela med sig till oss.


Natasha Jovanovska med de glada kramarna, Plostad 2000-talet

Varför inte, säger jag och ler.

Vi går vidare, över torget, till nästa café som ligger utmed GTC och floden Vardar, dvs Kej.

Kamen most, Vardar och Kej 1930-talet

Jag känner stenbeläggningen under mig som vibrerar i takt med stegen på de Skopje-bor som under generationer promenerat här. Samma stenar, samma flod, en ny tid.