onsdag 5 augusti 2009

Berovo – storken Siljans skorsten och dedo Iljos smultronställe

Staden Berovo med sina 7000 invånare ligger ca 16o km från Skopje i östra delen av Makedonien, alldeles intill bulgariska gränsen. Berovo tillhör regionen Malesevo och ligger på 800 m höjd över havet.

Berovo

En solig dag i juli bestämmer vi oss för att ta en biltur till de berömda tallarna och sjön. Min vän Darko, vars familj på mammas sida kommer från staden, har nyligen köpt en tomt där. Han ska bygga ett sommarställe med utsikt över den vackra Berovosjön. Några dagar tidigare såg jag ritningarna och ser fram emot att följa hur byggarbetet fortskrider.

På vägen österut tittar jag nyfiket efter storkarna. De brukar alltid hälsa mig välkommen när vi passerar hälsokällan Katlanovska banja, strax utanför Skopje nära flygplatsen. Jag tänker osökt på sagan om storken Siljan, Siljan strkot, skriven av Marko Cepenkov. Mamma brukade läsa sagan för mig när jag var liten och jag förundrades över Siljans outtröttlighet när han år efter år flög tillbaks till sin skorsten. Under åren har jag mött Siljans familj otaliga gånger. De fanns i bilköerna på autobahn när jag var liten och vi väntade i julivärmen vid gränskontrollerna. När jag blev större träffade jag dem på flyget som mellanlandade i Belgrad då alla skulle checka in sitt bagage på nytt för vidare inrikes flyg till Skopje. På senare år träffar jag dem mer sällan men jag känner igen dem på den speciella glansen i ögonen och det mjuka leendet när det berättar om skorstenen där de föddes.

Plötsligt hör jag en röst som tar mig ur dagdrömmen – Titta, där är storkarna! Och där var de, flera stycken som satt i skorstenar eller flög över fältet. Siljan har kommit hem.

Vår färd mot Berovo fortsätter och vi passerar Veles, Stip, Kocani och Vinica. Framför oss förvandlas landskapet - från dalar där det odlas tobak och ris till höga berg och skog. Doften av enbär och tallbarr avslöjar att vi snart är framme.


Darko och Gavril

Framme i Berovo känns luften frisk. Vi kliver in i familjen Ralpovskis hus. Darko lämnar mig hos sina släktingar och jag får lära känna Gavril och Lenka. Gavril berättar om Berovo under tiden som Lenka gör iordning middagen. Efter ett tag kommer han tillbaks tillsammans med sonen och dottern i huset. Vi samlas kring middagsbordet. Det serveras kycklingsoppa, hemodlade tomater, hemgjord fårost, grillade paprikor, kyckling med ris och grillad lax. Vi skålar med hembränd rakija och önskar varandra lycka och glädje.
Na zdravje, male!


Utsikt från tomten

Efter maten beger vi oss på inspektion av ägorna, dvs vi ska titta på tomten och träffa en byggare. Vägen upp är framgrävd men ännu inte asfalterad. Leran har torkat och glittrar i solen. Utsikten över sjön är magisk. Ovanför flyger en örn stolt. Gavril pekar och berättar om Berovos hjälte, revolutionären dedo Iljo Malesevski som föddes 28 maj 1822. Än idag besjungs hans hjältemod i kampen mot ottomanerna.


Listen to the song about Iljo Maleshevski

Tiden flyger iväg och det är dags att bege sig hemåt. Jag tackar familjen Ralpovski för deras gästfrihet och hoppas att vi snart ska ses igen. På väg hem stannar vi till utanför ett hus och köper några burkar nykokt smultronsylt. I varje burk ligger hundratals röda smultron, samtliga varsamt plockade i dedo Iljos tallskog.


Berovosjön och dammen