Pelagonien – ”belegot”avslöjar hemligheten

Det knackar på dörren hemma hos Vlatko och Aleksandra. In kommer en äldre kvinna som presenterar sig som Dafina. Hon har stora blå ögon, höga kinder och ljus hy.

Som uppvuxen i Sverige med bara en handfull släktingar på pappas sida har jag under uppväxten längtat efter att träffa människor som liknar mig. Pappa var lång, mörk med bruna ögon vilket är karakteristiskt för hans familj. Mamma är rödlätt, ljushyad och grönögd. Mormor och morfar var gamla när jag föddes och det var svårt att förstå hur de såg ut som yngre.

Det visar sig att kvinnan är min syssling, hennes mamma Menka och min mamma är kusiner. Dafina är syster till Nade, vår barnflicka de första åren i Sverige. Nade var för ung för att få stanna i Sverige och skickades hem. På den tiden var au pair inget vedertaget begrepp.

Dafinas andra syster Cveta bor i byn Zivojno och kan berätta mer om min släkt på mammas och mormors sida. Vi beger oss dit, ca 30 km från Bitola. Vi passerar byarna Kravari och Bistrica. Cirka 100 m innan gränsen till Grekland svänger vi vänster mot byn Bac. Vi kör förbi Medzitlija och Kremenica.


Vattenborrar

Här produceras de berömda mineralvattnen Pelisterka, Pela Rosa, Germina och Heraklea. Man hämtar också CO2 från marken. Den här delen av Pelagoninen är Makedoniens Kuwait, fast här borrar man efter vatten istället för olja. Vi passerar floden Eleshka och kör förbi byn Germijan. Hela tiden ser vi gränsen till Grekland och de makedoniska byarna på andra sidan. Gränsen, som är ett resultat av uppgörelsen efter Andra världskriget, är onaturlig och gjord med ett slarvigt pennstreck av herrar med makt.


Vete och vallmo

Barfota i böljorna

Pelagonien är som ett gnistrande smaragdfält. Ovanför oss flyger fem storkar och visar vägen. Vetet böljar i vinden, jag vill springa ut barfota och låta vågorna bära mig hela vägen till Zivojno.


Oas av kamomill och vallmo

Framme i Zivojno besöker vi familjen Blaze och Dosta Lazarevski som har en biodling.

Familjen Lazarevski, Aleksandra och Vladko

De tar oss upp på kullen där Cveta Atanasovska bor. Vi knackar på, hon kommer ut och tittar förvånat på mig. Plötsligt brister hon ut, du måste vara Vasilkas dotter. Herregud, du är din mormor upp i dagen med dina blå ögon och ljusa hår! Min mormor Mitra och Cvetas mormor Djurdja var systrar. Cvetas mor hette Menka. Hon berättar att mormor var den snällaste människan som fanns och hon hjälpte alla med goda råd. I hennes hjärta fanns plats för hela världen. Alla tyckte om mormor. Hon var också barnmorska och kunde rätta till vrister och fingrar som gått ur led.


Cveta Atanasovska

Cveta berättar om andra släktingar men hänvisar till Jordan Naumovski i byn Kremenica som vet mer.

Innan vi beger oss vidare äter vi middag hos Blaze och Dosta i deras omgjorda stall. Det serveras hemlagad jogurt, fårost, kålsoppa, korv och stekta ägg.

Hundratals kor och får, ledsagade av herdar och vallhundar, är på väg hem över kullarna då vi beger oss mot Kremenica. Vi knackar på hos Jordan.


Jordan Naumovski

En äldre man öppnar, tittar på mig och utbrister: du måste vara Vasilkas dotter! Jag såg direkt att du är vår släkt, det ser man på ”belegot” (märket), skrattar han. Jordan är son till Naum. Hans farfar Vasil och mormor Mitra var syskon. Jordan berättar om alla släktingar vi har i byarna runt och i Bitola. Några har flyttat utomlands men de flesta bor kvar.



Släkten kommer från byn Sovic, ca 8 km från Zivojno uppe i bergen. Mormor är född i Sovic. Enligt en statlig reform skulle alla bybor uppe i bergen förflyttas till andra byar för att frigöra fälten och möjliggöra för vattnet att rinna ner i floden Crna. Mormors släkt hette tidigare Ristovski. Detta ändrade serberna till Ristic i folkbokföringen. Under kriget 1942-1945 hade bulgarerna makten. Då ändrades namnet till Naumovski. Delar av släkten fick namnet Bogdanov. Mormor hette Mitra Bogdanova, hennes far Naum och mor Naumka. Mormors mor Naumka föddes 1864 och dog änka den 20 mars 1939. Jordan berättar vidare om släkten sju generationer bakåt. Uppenbart är jag släkt med halva Pelagonien. Tar farväl av Jordan, omtumlad av all nyvunnen kunskap om mitt ursprung. I huvudet börjar ett släktträd ta form.


Gyllene solnedgång över Pelister

Solen går sakta ner bakom Pelisters snöklädda toppar. Molnen kantas av guld. På himlen avläser jag konturerna av en kvinna som vinkar till mig. Hennes guldlockar avslöjar ”belegot” – det är mormor!