Där Skopje ligger idag fanns enligt sägnen ett jättestort huvud. Folket kallade det för Huvudet. En trollkarl hade kastat en förbannelse över huvudet så att dess sju ingångar var slutna: ögonen, öronen, näsborrarna och munnen. En dag kom en hjälte utrustad med ett stort svärd. Han bekämpar Trollkarlen och öppnar Huvudets sju vägar, varpå sju vindar blåser igenom öppningarna. Därför kallas Skopje också för de sju portarnas huvudstad. Trött efter kampen lägger sig hjälten med ena armen under huvudet för att vila. Hans värme och svett ger näring till jorden och Vodno reser sig ovanför huvudstaden.
Vodno och Millennium-korset
På toppen av Vodno reser sig Millennium-korset som med sina 66 meter är ett av världens högsta kors. På natten är korset upplyst och syns tydligt på många mils avstånd. En imponerande syn!
Naturligt källvatten
På väg till Vodno skönjer jag hjältens konturer där han vilar. Vi parkerar bilen ett par hundra meter upp på berget. Här finns en naturlig källa där vi fyller på våra flaskor innan vi beger oss vidare till fots. Naturen är magisk, Vodno är iklädd sin vackraste vårskrud, fjärilar dansar och fåglar lockar med sin sång. Vi möter Skopje-bor på vägen: några på kortare promenad före middagen, vissa med picknick-korgar och andra på väg till toppen. Efter ett tag känner jag mjölksyran i benen och stannar till vid en glänta.
Vy över Skopje
Nere i dalen ser jag staden breda ut sig. Vi dricker lite vatten och fortsätter på den slingriga vägen. Skam den som ger sig!
Uppe på toppen
Äntligen kommer vi fram till toppen och korset. Kan inte motstå att göra en Rocky och lyfta upp armarna i segertecken. Eller kanske liknar jag mest en ”rookie”…
Darko, jag, Annie och Vasilka
Vi tar en snabb fika tillsammans med några bekanta och beger oss ner en annan väg än den vi kom från. Här finns naturliga stigar som är skonsammare mot knäna än asfalten tidigare.
Hjärtat på kullen
På en kulle ser vi ett stort hjärta med initialer gjorda av stenar. Kärleken talar. I bakgrunden hörs bjällror plinga, bara några meter bort går kor och betar mellan träden.
Sagoträdet
Det är som i ett sagoland. I vinden hörs hjältens tunga andetag. Löven vinkar och blommorna niger när vi går förbi. I en glänta reser sig ett jättelikt gammalt träd upp mot himlen. Jag får en ingivelse att klättra upp. Om jag når till toppen kanske jag får se en skymt av hjälten där han vilar efter att ha öppnat de sju portarna till huvudstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar