En annorlunda födelsedag

Imorse ringde telefonen tidigt, det var mamma och syrran som väckte mig med ”Ja, må hon leva” och skålade i luren, därefter följde släkt och vänner. Tack alla, ni är bäst!

Funderar över hur jag ska tillbringa dagen. Börjar med en stadig frukost och promenerar till stan utmed Vardar. Solen skiner och det är varmt. På torget är det liv och rörelse, man har Day of environment and recycling. Letar rätt på min väninna som står vid Swedmilks stånd och delar ut mjölk till barnen. Vi tar en snabb fika. Kommer överens om att ses senare ikväll i en kubansk restaurang där vi ska fira min födelsedag.


Plostad
Tar en taxi till födelseplatsen, dvs Drzavna Bolnica (Statliga sjukhuset). Är nyfiken på om det finns något arkiv jag kan titta i. Mannen i receptionen ber mig återkomma på måndag då de ansvariga är på plats.


Drzavna bolnica
Här föddes jag alltså den 20 april för några decennier sedan. Pappa kom och hämtade oss i ny, vit Fiat 1300, dåtidens lyx. Han ägde, köpte och sålde otaliga bilar till sig själv och sina kunder, men Fiaten 1300 hade en speciell plats i hans hjärta. Vi bodde på 699:e gatan, hus nr 4. När jag var sex månader kom kostymklädda farbröder från Sverige och värvade kvalificerade resurser. Pappa åkte iväg. På Torslanda flygplats väntade en delegation med blomster. På torsdagen landade han, på måndagen började han på nya jobbet. När jag var 15 månader följde resten av familjen med. Mamma skriver i sin dikt Makedonien sjunger: ”Det var den 4:e juli när solen sken och vetet mognade; tåget stannar med en viskning på stationen…”


Ul 699, zgrada br 4 / Naroden heroj 21

Jacqueline, jag och mamma
Utanför sjukhuset ber jag chauffören ta mig till 699:e gatan. Där har jag inte bott sedan vi flyttade till Sverige. Gatan har bytt namn och han har svårt att hitta. Vi letar och frågar runt. Tyvärr, säger han, och börjar köra mot stan. Då ber jag honom att svänga in på en gård för att det ’känns’ rätt. Det måste vara här säger jag. Han tittar på mig lite förvånat men frågar ändå några herrar som sitter på en bänk var 699:e gatan ligger. En äldre man svarar, det ligger här. Taxin hade stannat precis utanför porten! Jag lutar mig framåt i bilen och den äldre mannen får syn på mig – Är du Brankos dotter? Du är din mor upp i dagen! Otroligt nr 2! Gatan heter numera ”Naroden heroj” (nationalhjälte) och porten står det nr 21. Jag följer med honom och han berättar om vilka som bodde i vilken lägenhet: tant Sevda, tant Savka, baba Djurdja och alla andra personer som mina föräldrar någon gång nämnt. Vi går upp på terrassen, träden som står utanför har jag planterat, säger han stolt. Han ber mig komma hem till dem och vi fikar. Han heter Naum Nedanovski och hans fru Dushanka. Han visar gamla foton, se hur snygg jag var som ung! Jag håller med.

Efter mitt äventyr går jag hem till en god vän på middag. Han ska också vara med på partyt i kväll. Därefter går jag hem för att göra mig i ordning för kvällen. Fullmånen lyser upp hela staden.


Ilce, Maja, jag, Silvija och Darko
Det blir massor med skratt, musik, god mat, mojitos och vin. Till efterrätt tiramisu med ljus och inskription “Grattis på födelsedagen”. Efter några glas börjar mina vänner konspirera - de ska gifta bort mig i Skopje så att vi alltid kan fira tillsammans.