Ett besök på mammas och pappas jobb

På väg hem från Rakotinci är det mycket trafik. Skopje-borna börjar fira helg och många reser bort över Påsk. Taxin rullar långsamt fram, efter ett tag blir det tvärstopp. Av en händelse tittar jag upp och läser på en röd skylt på kyrilliska: ”Mirka Ginova”.


Skylt: Mirka Ginova

Mirka Ginova 1918-1946

Otroligt, det var där mamma arbetade innan vi flyttade till Sverige. Jag ber chauffören parkera så jag får titta närmare. Mycket riktigt, säger mannen i receptionen, här låg tidigare textilfabriken men idag är det flera andra företag som har sin verksamhet här. Tänk, jag har kommit till mammas jobb som jag hört så mycket om under min uppväxt! Skylten och statyn av Mirka Ginova måste mamma ha gått förbi tusentals gånger.

När vi åker vidare berättar chauffören om vilka andra fabriker som är nerlagda eller sålda. Han berättar och Staklara, Progres, Crvena Zvezda, etc. Den enda fabriken som har kvar sin forna glans och är riktigt lönsam är Cementara, cementfabriken, säger han. Vänta lite, Cementara känner jag igen, det var där pappa jobbade. Vi åker dit, chaufför Jotso och jag.


Cementara
Utanför huvudingången trängs lastbilar med cement, på p-platsen flera fina bilar. Uppenbart går det bra för firman, även idag. Jag berättar för mannen vid ingången att min pappa jobbade här på 60-talet och att jag gärna vill veta mer. Han är hjälpsam och säger att jag är välkommen när som helst. Får numret till HR-avdelningen och ska besöka dem om ett par veckor då hon som är ansvarig är tillbaks från semestern.

Det fanns trots allt en orsak till att jag blev lämnad av min förre chaufför ”in the middle of nowhere”. Om han väntat på mig hade jag varken sett den röda skylten eller cementlastbilarna på mammas och pappas jobb. Tackar honom inombords och ångrar tankarna jag tänkte om honom tidigare.